Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

I sin ständiga nyhetsjakt söker massmedia ge människor sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor eller granska de inflytelserika i samhället. Att journalisters huvuduppgift är att spegla verkligheten är nog en definition som är välkänd för de flesta. Under ytan innebär detta att medierna väljer hur verkligheten ska beskrivas. Den verkligheten styrs allt mer och mer av kommersiella intressen. Medierna och demokratin lever i symbios med varandra, precis som medierna lever i symbios med samhället och kulturen. När en ökad kommersialisering bäddar för att medier utvecklas till att bli företag med vinstkrav måste vi förstå att innehållet i en medietext bestäms utifrån olika ekonomiska, men även politiska, sociala och kulturella villkor i samhället. Journalister ställs inför en rad demokratiska uppgifter och krav, men i grund och botten måste de skriva utifrån en marknadsmässig styrning, men även utifrån en normativ styrning. Detta resulterar i att många av de nyheter som delar vår frukoststund varje morgon antar en sensationell, smått dramatisk natur. Eller för att använda Bengt Johanssons ord ur sin rapport "Vid Nyhetsdesken": Att händelsen intresserar publiken antas vara viktigare än att händelsen har betydelse för publiken.

Som tidigare medie- och kommunikationsstudent borde jag inte vara representativ för den samhällsmassa som journalister vässar sin penna för. Om vi utgår från ovan nämnda nyhetsdefinition. Även om jag under ett års tid duktigt undervisats i att med stor lupp och ett rågat mått kritik granska nyheter så är jag inte mer än människa. Japp. Jag erkänner. Efter en tung dag låter jag en intellektuell tegelsten som Dostojevskij ligga kvar och pryda nattduksbordet medan jag i smyg och i skydd under täcket glufsar i mig en mindre stilistiskt säker chick lit-bok. Därför, sväljer jag - och det med hull och hår - den första nyheten som i ett färgglatt format fångar hela mitt synfält på www.aftonbladet.se. Märk väl - Aftonbladet, gott folk. Kvällstidningarnas kvällstidning. Så till vida att den i tabloidformat dagligen anses bjuda på skvaller framför traditionella nyheter.

Så drar ovädret in över Sverige.

Att Sverige drabbats av en smärre köldchock och gått in i en kollektiv vintervägg är väl knappast någon avvikande nyhet. Vi har börjat vänja oss vid försenad tågtrafik och att varje morgon vakna upp till att den gång från dörr till bil som vi så omsorgsfullt skottade igår kväll, åter har snöat igen. Vad är det då som gör att vi fortfarande kan tänkas uppfatta ett gammalt ord som "snökaos" som nytt och läsvärt? Jo. Snön är något vi alla kan relatera till. Speciellt för vintern 2010 är inte att den drabbat en viss del av landet. Väderproblematiken är i detta fall central för alla. Den berör mig som skåning på samma gång som den känns relevant och nära för göteborgare, stockholmare, norrlänningar, dalmasar, gotlänningar och ja, ni fattar. Dessutom har SMHI just för den här nyheten utfärdat en klass 2-varning för helgens kommande snöoväder. Ve och fasa! Aftonbladet ställer upp med timme för timme-prognoser där man kan följa snöns framfarter på olika håll i Sverige. Tack.

Enligt Björn Hägers första definition av vad som är en nyhet skulle Aftonbladets artikel om helgens snöoväder inte direkt uppfylla kriteriet. Han menar att en nyhet är något som tidigare inte har publicerats och som väcker intresse för läsekretsen. Snön har vi sett i tryck förr. Den är inte ny. Men som jag var inne på tidigare så förbinder nyheten människorna med varandra i en slags känslomässig identifikation. Nyheten utgör en snäv cirkel som omfattar såväl tid och rum som kultur. I mitten står vi, inför ett stundande oväder som råder oss från att senare under dagen ge oss ut på vägarna. Geografiskt sett är intresset stort, hela Sverige drabbas. Kulturellt har vi också lätt att ta till oss nyheten eftersom det är vi som blir drabbade. Många gånger trycker vi för värdet av utrikiska nyheter, att inte bara uppmärksamma de sensationella nyheterna, utan även de små, men dock lika viktiga, som vittnar om odemokratisk maktfördelning eller massmord. Det var väl till stor del därför som tsunamin skildrades i första hand som en svensk tragedi än till exempel en thailändsk, eller som en katastrof för Aceh-provinsen. Sorry, men när det är vi själva som står i händelsernas centrum är det lättare att relatera till och förstå. Som ett landsomfattande snökaos. Således utgår nyheten om helgens snöoväder från Prakkes modell, (det vill säga avstånd i tid, kultur och rum) att publiken vill läsa om den och att den är lättillgänglig och angår alla.

Kontrasten till ovan något babbliga hypotes är den normativa styrning som utgår från vad publiken bör eller inte bör ta del av. Här anses en bra nyhet handla om viktiga saker och presenteras på ett sätt som väcker intresse och engagemang. Bengt Johansson lyfter fram samhällsfrågor som grund för sådana nyheter, men att dessa allt som oftast behandlar ett besvärligt källmaterial. Det journalistiska arbetet handlar därför till mångt och mycket om att göra informationen tillgänglig för publiken. Låt oss se hur Svenska Dagbladet på www.svd.se har lyckats med detta i nyheten om det misstänka valfusket inom det moderata samlingspartiet.

Bittra herrar ligger bakom

och

Tre hoppar av efter M-skandalen

är rubrikerna. Om Aftonbladets webbtidnings nyhet om snökaos utgår från Prakkes modell så utgår Svenska Dagbladets snarare från Shoemaker, Chang och Brendlingers. Nyheten handlar inte bara om social, tidsmässig, kulturell och geografisk betydelse, utan även om avvikelser. Avvikelsen i detta fall är något ovanligt och oväntat, en konflikt mellan eliter. Nyheten spinner vidare på tråden om påstått valfusk inom moderaterna. Det handlar om att Moderaternas medlemsvärvning ska ha brytit mot "reglernas anda". Därför tvingas två Stockholmspolitiker lämna sina uppdrag för att försvara sin och partiets heder. Blablabla... Kan tyckas. Redaktionen för Svenska Dagbladet har uppenbarligen gjort bedömningen att nyheten om valfusket är något som angår människor. Och det är det ju. Vi ingår i en demokrati och det är av största vikt att som samhällsdeltagare med rösträtt och därmed plikt och ansvar, få veta vad som pågår inom statsmaktens väggar. Men det är inte så lätt att få själva publiken till samma insikt. Därför bör sådant som bedöms som viktigt vinklas för att det ska bli mer intressant.

Hernes medialiseringstekniker är väl tilltagna metoder. Först och främst bör texterna spetsas till. Svenska Dagbladet lyfter fram bra citat, förenklar innehållet samt bygger upp en spänning, det vill säga intensifierar, polariserar och väcker känslor samt personifierar. Strömbäck lägger till stereotypisering som ytterligare en medialiseringsteknik. Den används främst som en form av identifiering. Och visst använder sig Svenska Dagbladet i sin nyhetsartikel till viss del av stereotypisering genom att befästa en implicit allmän misstro mot rådande maktstrukturer. Ändå är det mediernas demokratiska uppgift och demokratins krav på journalisten att, bland annat, inte förstärka och sprida fördomar och stereotyper.

Avslutningsvis kan man därför reflektera över poängen med nyhetsvärderingsforskning. Många gånger förklarar den vilka egenskaper nyheter har, men inte varför nyheter ser ut som de gör. Jag frågar mig om vi inte borde problematisera hur normer och värderingar i samhället påverkar det journalistiska innehållet? Men det bäddar för en helt annan uppgift och ryms inte inom ramen för meningen med detta blogginlägg. Men en tanke som väckts i stundens hetta och under skrivandets gång är att det vore intressant att föra en diskussion kring aktörsperspektivet och begrunda genus, etnicitet, klass och sexualitet utifrån ett kritiskt perspektiv.

Vill du också läsa om snökaos och valfusk?

Snökaos: Snöprognos

Valfusk: Politiska ränksmidare; Bittra herrar; Avhopp efter M-skandal

Mina källor, förutom ovan nämnda webbtidningar, är Björn Häger "Reporter, en grundbok i journalistik, Bengt Johanssons rapport "Vid Nyhetsdeskens", www.tidningeniskolan.se, tidigare anteckningar från mina medie-och kommunikationsvetenskapliga studier - främst John B. Thompsons "Medierna och Moderniteten" samt Hadenius, Weibull & Wadbbrings "Massmedier: Press, radio och TV i den digitala tidsåldern.